Matte har ju varit sjuk rätt länge och då har jag passat på att ta mig lite friheter. Matte sätter fast mig i ett sådantdärnt koppel när vi går på promenad och när hon är sjuk fungerar snöret bäst till att jag drar matte och bestämmer vad vi skall göra. Om hon säger något kan jag bara strunta i vad hon säger för med snöret bestämmer jag!
I morse tog hon av snöret och sa att jag skulle gå lös. Hurra tänkte jag och slog dövörat till och sprang. Men se det var ju fel...matte sa till mig på skarpen några gånger och vet ni...då kom jag på att ett osynligt snöre är mycket läskigare än ett synligt. För matte kan inte hindra mig från att rusa ut i gatan och så där. Med osynligt snöre måste jag skärpa mig. Med osynligt snöre är jag oskyddad...
Och vips öppnade jag öronen och började gå hur fint som helst bredvid matte!
